Släpa på en sten...

Att jobba hårt utan att någon uppskattar, att göra nått för någon utan att få ett tack, att stressa färdigt utan att det egentligen var så speciellt bråttom, att behöva vänta på besked eller beslut i minsta detalj så att tempot sänks till knapp styrfart och att få höra att arbetet skrider för långsamt framåt och inte blir bra nog... Ok, eller inte?

Har man betalt för tiden, får man nog stå ut med det i många fall. MEN, har man betalt för resultatet skulle INGEN acceptera det beteendet.

Därmed har jag avslöjat att jag ibland har uppdrag som inte är värt besväret eller som jag inte accepterar driften runt.

Cliffhangers

De senaste inläggen har lämnat några cliff hangers som nu äntligen kan förtydligas lite.

Jag har flyttat kontoret hem igen, nyrenoverat och fräscht, även med nya möbler. En extra kontorsplats finns nu också för gästande kollegor.
Så skönt att äntligen ha fått detta som jag vill ha det. Här trivs jag bäst och här är jag som mest produktiv. Jag älskar flexibiliteten med jobbet hemma.

Jag har både startat nya egna bolag och fått nya uppdrag detta år, men jag har även lagt ner ett eget bolag. Kort sagt, det har varit sjukt mkt att stå i, men förhoppningsvis blir det värt besväret i slutändan.
Ett delägt bolag inom byggteknik och materialproduktion har satts upp, men verksamheten har inte kommit igång ännu, det blir nog tidigast under 2018.
Ett bolag inom digital cryptoteknik och blockchain-technologi har satts upp, för att försöka tillgodose kommande behov av datakraft och servicetjänster inom crytologin. Detta kommer alla vara tvungna att acceptera som den nya säkerhets-standarden och transaktions-standarden online. Lite typ "Internet 4.0".

Uppdrag att leda uppstarter fortlöper, och driften av några sådana uppstarter fortlöper lika så. Det tar den mesta av min tid just nu. Men kul är det, i de flesta fall...

Rock´n roll!