För snart fyra år sedan blev jag far. För första gången i mitt liv var nått annat viktigare än mig själv. Jag har tidigare älskat och blivit älskad, men inte så här, inte på det här sättet. Obegränsat. Helt obegränsat och utan möjlighet att kompromissa. Sanslöst utelämnande, men helt fantastiskt.
Det verkar heller inte avta, och jag börjar sakta förstå och inse, att det nog verkligen är som alla sagt. Obeskrivligt. Helt obeskrivligt. Helt fantastiskt. Det bästa som nånsin hänt mig. Obestridligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.