Vakuum

Den sista tiden har varit som att vandra omkring i kvicksand, eller leva i ett vakuum. Min vision har tagit befälet och överhand om mina handlingar och alla mina hörnstenar har legat på fel plats men ändå på nått outgrundligt sätt bildat en stark grund. Vissa stunder har det känts som att man inte kommer ur fläcken, för att i nästa stund lossnat och kunna röra sig i rätt riktning. Detta skulle kunna vara en hemsk mardröm men är istället egentligen precis vad jag jobbat hårt för under lång tid.

När man väl kommit så långt i att använda sin tankekraft och verkligen inser att det går att förutse eller önska sig ett bestämt resultat, har man mycket vunnet!
Jag är långt ifrån framme än, men det går absolut åt rätt håll. Ända fram kommer jag nog aldrig, för det stora slutgiltiga målet blir hela tiden större och större med tiden...

Av olika anledningar har jag sedan en tid tillbaka levt i ovetskapen om, eller som i ett töcken av den information om resultat som jag länge eftersökt med ljus och lykta. Nu börjar många saker samtidigt att klarna och det verkar till slut bli som jag tidigare önskat och bestämt, men kanske från början inte riktigt vågade tro var möjligt.
Visst är det så att det ÄR möjligt, bara man vågar tro på det tillräckligt hårt? JA!

Nu ska jag ta tag i det sista detaljerna som ska sätta pricken över i:et och jobba för att mina visioner blir verklighet och inte bara ytterligare en dröm i mängden... Ouppfyllda drömmar och förlorade drömmare finns det tyvärr redan alldeles för många av, så nu är det UPP TILL MIG och INGEN ANNAN!