Årets fokusområden

Att skriva blogginlägg en gång om år är relativt överkomligt, även för mig. En gång om år. Det är ju ändå dubbelt så ofta som det närmaste föregående inläggs-intervallet.

Främst har mitt fokus under året legat på två olika saker, förutom att fortsätta vara den bästa möjliga pappan för Melanie... Jag har först under inledningen av sommaren bärgat min andra examen, min internationella Master of Social Science in Entrepreneurship. Det känns helt fantastiskt och jag är mycket stolt över den. Tack så mycket alla inblandade. Att "plugga" på äldre dar var ett bra val för mig.

Sedan har jag ägnat sju månader, mer eller mindre på heltid, åt en konkursad betong-industri. För att förklara den ansatsen på ett rimligt sätt, krävs faktiskt ytterligare ett separat blogginlägg. Den som lever får se när det kommer...

Avslutningsvis vill jag önska alla läsare en God Jul och ett Gott Nytt År! Det ska jag åxå ha...

Två år sedan senast...

Det här med bloggande är ju inte helt enkelt, eller iaf inte att försöka åstadkomma någon tyå av kontinuitet med inläggen, när man inte har det som huvudsyssla och kallas sig influencer eller har allt för mycket tid över att ägna sitt fria tänkande och skrivande. Nu är det därför typ två år sedan mitt senaste inlägg och det hinner verkligen hända mycket på två år.

Men, jag behöver fatta mig kort. En kandidatexamen är avklarad, en (BSc) Bachelor of Science in Industrial Engineering & Management. För att göra det enekelt så kan man som ung och nyexaminerad exempelvis arbeta som verksamhets- och organsiationsutvecklare efter denna utbildning. Eller, så kan man med många års arbetslivserfarenhet i bagaget hellre vara lämpad att exempelvis leda större operativa processer i företag och organisationer.

Ledarskap generellt i alla olika former var en betydande del av denna utbildning. Men, det är inte allt. Jag har endast en termin kvar nu mot ytterligare en examen, en International (MSSc) Master of Social Science in Entreprenuership. Inriktningen genom hela utbilningen har varit intraprenörskap och strategiskt ledarskap i större organisationer, för utveckling och internationell tillväxt. Båda dessa examina är gjorda hos Uppsala universitet. From Juni 2023 blir det nog inte flera program eller flera examen för min del, även om utbudet av intressanta kurser nästa är oändligt och säkert kommer jag att läsa flera enstaka i framtiden. 

Hemma är allt dessutom under kontroll, sedan jag dessa år kunnat vara hemma mer än förväntat. Det kunde inte ha blivit bättre med tanke på förutsättningarna 2019. Det blev helt enkelt kanon!

Melanie fyller 10 år till sommaren och vi kan då fira det samtidigt som min master-examen och att jag återgår fullt ut i arbete (och förhoppningsvis även lön) :) Sedan 2018 har konsultandet mera liknat extra knäck då studierna först och främst varit på heltid och dessutom i forcerat tempo. De har varit tuffa år med en hög arbetsbelastning totalt sett och jag ser verkligen fram mot att landa lite efter detta.

Nu lackar det hastigt mot jul och allt vad det innebär. Jag hinner ofta inte med att sväva ut allt för mycket runt jul och har därför egentligen inga krav på att det ska bli så nu eller framåt heller, men jag önskar att jag iaf kan ge Melanie en känsla av jul... Så, nu ska jag därför börja förbereda det direkt och lämnar er att fortsätta skanna nätet efter mera och bättre läsning.

Take care, 2022 over and out.

25-årsjubileum!

Va? Hur gick det här till? Vad var det egentligen som hände? Det är faktiskt svårt att greppa och jag är otroligt ödmjuk inför det faktum att min enskilda firma nu, just idag, fyller 25 år! Efter några tidiga namnbyten registrerades och varumärkesskyddades först efter ca 15 år det nuvarande namnet MST Consulting.

25 år av obrutet företagande och ihållande entreprenörskap, en obruten tro på att det ska fortsätta fungera och faktiskt gå bra. 25 år av hårt arbete, engagemang och ett personligt driv i olika sammanhang som en anställd medarbetare normalt sett aldrig skulle behöva befatta sig med, eller kanske tycker är rimligt. Många jobbiga dagar och sömnlösa nätter har det varit då allt genom åren verkligen inte gått spikrakt uppåt, eller ibland inte alls uppåt, utan flertalet gånger har problemen istället hopats och nya riktingar har fått stakats ut. Men, så klart, har även många otroligt givande dagar och kvällar där känslan av att ha gjort något betydelsefullt och bra, fått mig att känna stor tacksamhet och låtit mig somna med ett leende på läpparna och lugn i sinnet. Det är just dessa dagar som gort att jag fortsatt, i 25 år.

Min enskilda firma föddes den 1 juli 1995, alltså förra århundradet, förra millenniet :) Jag var 20 år gammal och hade visioner.

Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och flertalet är de olika former och syften min firma genom åren tagit och haft. Många är de bolag jag varit delägare i, ibland som minoritetsägare, ibland lika omfattande som övriga ägare, i några fall som majoritetsägare och i något fall har jag även som ensam ägare startat och drivit bolag för större projekt och verksamheter än vad som varit lämpligt för den enskilda firman. Både Svenska och utländska bolag. Detta är ett krasst konstaterande och inget jag rider vidare på just nu, då detta inlägg främst ska belysa mina (första) 25 år som egen företagare och någon form av serie-entreprenöriellt tänkande. Det handlar egentligen inte heller om resultaten i sig.

"Det handlar inte om hur många gånger man blir nerslagen, utan om hur många gånger man reser sig igen." - Rocky Balboa

I jämförelser kan man tycka, och jag håller verkligen med, att det finns många som gjort större dåd blivit betydligt mera framgångsrik än mig. Ändå kan ingen ta ifrån mig det faktum att jag ändå startat och drivit många verkamheter med olika nivå av framgång genom åren och trots allt hankat mig fram på ett rätt så hyfsat sätt de här 25 åren. Jag är just nu mitt i livet, samtidigt som jag är mitt i en utbildning som tar mig vidare även inom yrkeslivet och det känns otroligt bra.

Jag hoppas verkligen att min plan är rätt och att den i slutändan kommer att fungera som det var tänkt. Jag är ju inte direkt kännd för att ge upp speciellt lätt, så att jag kommer att genomföra hela planen är väl mer eller mindre redan spikat och då återstår att se om jag med det även träffar målet. Den som lever får se, men en sak är säker, jag kommer att ge både murphys lag och jantelagen en riktig törn på vägen om vi möts, det har jag redan bestämt mig för och då brukar det bli så.

Snart ett av tre (?) läsår avklarat!

Fantastiskt, och det har gått lättare än vad jag trodde, både att vara hemifrån (faktiskt) med allt vad det innebär, men även själva studierna. Precis som jag hoppades och trodde har jag stora fördelar efter mina 25 år i yrkeslivet mot många andra studenter och inte heller gör det speciellt ont att vara 25-öresingenjör i botten.

Jag har sedan dag ett på universitetet haft siktet inställt på att försöka få skolan att acceptera, pga min erfarenhet och familje-/livsituation de många fördelarna för mig och mycket mindre problem generellt som jag skulle uppleva genom, att få läsa på distans. Många har de grundande samtalen med nyckelpersoner blivit och mitt engagemang i programrådet har inte gjort förutsättnigarna sämre. Men, den världsomfattande viruskrisen pga COVID-19/"Corona" gjorde att Uppsala universitetet i sin helhet tvingades stänga för campus-studier och därmed i praktiken skicka hem alla studenter för distansstudier. Jackpot för mig, mitt i all världens corona-bedrövelse! Sedan några veckor är jag därför hemma och läser på distans, från mitt kontor och kan träffa min dotter igen, när jag vill (när inte hon är på sin skola som fortfarande är öppen). Snacka om mitt i prick!

Min plan nu är att fprtsätta öäsa även somrarna och därmed läsa in en termin. Samtidigt planerar jag, då en annan möjlighet samtidigt öppnat sig, att knuffa om ordningen av några kurser i slutet av utbildnigen, för att läsa än mera effektivt. Med dessa två justeringar kortar jag ner totaltiden för utbildningen till 2,5 år, varav det första snart är gjort. Så, just nu känns det som att jag har gjort "snart halva" och just nu med distansstudier på obestämd tid.

Dessutom, som grädde på moset, finns nu faktiskt plötsligt kurspaket som motsvarar hela terminer av det program jag läser, att faktiskt söka på distans framöver. Det innebär att om jag blir antagen och planen går i lås, att jag om hängslena håller, kommer att läsa resten av programmet på distans, oavsett om det blir bättre världsläge och mindre risk för corona-spridning. Så, det kom faktiskt något gott ur corona-pandemin, för mig, så länge jag inte blir sjuk av det.

Stay well! Ta hand om dig. 

Etapp 2 - allvaret börjar

Idag bilar jag till Gotland. Jag kommer att vara där i perioder till och från, under tre år, för studier vid Uppsala Universitet´s filial i Visby.

Efter många långa funderingar kunde jag till slut bestämma mig för fortsättningen och lyckades även bli antagen till mitt första val av kandidatprogram att läsa. Det heter "Ledarskap, Kvalitet & Förbättring" med inriktning industriell teknik. Här kommer antagligen både min 25-öres ingenjörsutbildning och 25 års arbetslivserfarenheter väl till pass.

Ledarskap, Kvalitet och Förbättring är ju lite samma som jag faktiskt redan arbetat med under många år i olika sammanhang, men i relativt små organisationer och inte inom industrin. Nu siktar jag efter utbildningen på att landa i en större organisation, gärna inom en större teknisk industri.

Jag är motiverad och inställd på att genomföra detta nu på smidigaste möjliga sätt nu. Det tuffaste blir nog att vara borta hemifrån mkt de närmsta åren. Det är så klart otroligt viktigt att det funkar för alla inblandade, annars kan det mkt väl bli vad som till slut förhindrar att jag kan slutföra studierna. Men, jag håller mina tummar och siktar på att lyckas, som vanligt. Annars har man ju misslyckats redan innan man börjar...

-15 kg

Den som varit överviktig nångång, förstår mig säkert när jag säger att det är fruktansvärt krävande att varje dag släpa runt på ca 40 kg för mkt, på de mest konstiga ställen på kroppen. Oavsett vad man ska göra så är det jobbigt och gör till slut ont lite överallt. Man rör sig sakta och stelt, man börjar andas tungt, låter och frustar. Ingenting blir kul till slut. Man orkar kanske inte ens bry sig i att det är jobbigt eller gör ont, utan man bara accepterar det och låter det vara så.

Så har jag gjort och resonerat tre ggr under livets resa, så här långt. Jag hoppas jag gjort det för sista gången. Nu blåser andra vindar.

Till slut vaknar man förhoppningsvis faktiskt upp igen och inser att det inte är bra, eller på något sätt försvarbart att vara kraftigt överviktig. Ja, vissa har enklare än andra att hålla sig smala och tro mig, jag är en sån som går upp ett kilo när jag passerar en pizzeria, så jag vet vad jag pratar om. Livet är inte rättvist när det kommer till förbränning och vikthållning. Men en sak är säker. Det går alltid att kompensera oturen med att kämpa hårdare än alla andra.

Jag har gjort även detta tre ggr tidigare och ska göra det nu igen. jag är på god väg, och hittills har jag inte bara minskat 15 kg i vikt, jag har äevn format om kroppen till viss del, så att jag kan ha vettiga storlekar igen och inte längre behöver gå till tältavdelningen för att köpa en t-shirt.
Jag har en bra bit kvar, men är på god väg. Jag siktar på en matchvikt om max 80kg, gärna med lite mera muskler än nu, men det har jag inte börjat göra nått åt ännu. Hittills har jag ENDAST förändrat kosthållning. INGET annat. Jag passerar snart 100kg på väg neråt och har det som mental gräns för när jag ska börja röra på mig mera, för att inte vikten i sig skall vara en för hård belastning och till slut kanske skada mig. Sen får själva styrketräningen komma med ytterligare ökad motivation lite längre ner efter vägen.

Jag har iaf skapat förutsätttningar nu den närmsta tiden för att faktiskt kunna genomföra en vettig viktminskning genom kosthållning och att kunna röra på mig regelbundet. Nu gäller det bara att genomföra. Just nu är jag på g, så jag tror nog det kommer att gå vägen.

Håll gärna tummarna för mig, det kan behövas de dagar som inte är lika kul som alla andra. För tro mig, det är inte lätt alla dagar...

Etapp 1 snart klart

Hejja, skolan har inledningsvis gått bra, men tagit enormt mkt tid och energi den senaste tiden, för att överhuvud taget bli klar inför de avslutande tentorna i huvudämnena. Hur dom sen går vete tusan, men de inlednande tentorna på vägen har gått bra.

I början av Juni skall tre tentor klaras av och fram till Aug skall sen en ny kurs startas samt ev omtentor slutföras. Jag ser ljuset i tunneln, hoppas bara att det inte är tåget.

Efter etapp 1 måste jag välja väg och nu blir det svårt.
Jag har bestämt vad jag vill, men frågan är om det är praktiskt genomförbart, då även familj och ekonomi måste fortsätta funka på nått sätt. Jaja, jag har sommaren på mig att ordna med det praktiska, eller avbryta/ändra planerna.

Skulle det nu dyka upp ett fantastiskt erbjudande om nytt kul uppdrag eller anställning under sommaren, så överväger jag att tacka JA för att slippa grotta med förändringar runt familjelivet mest. Melanie börjar skolan till hösten, förskoleklass i Strömsund med obligatorsik närvaro Mån-Tors. Där finns inte mkt utrymme att med enkelhet ordna med boende på annan ort för henne en tid framåt.

Vi får se hur jag beslutar och var jag ev hamnar. Lätt är det iaf inte, just nu.