25-årsjubileum!

Va? Hur gick det här till? Vad var det egentligen som hände? Det är faktiskt svårt att greppa och jag är otroligt ödmjuk inför det faktum att min enskilda firma nu, just idag, fyller 25 år! Efter några tidiga namnbyten registrerades och varumärkesskyddades först efter ca 15 år det nuvarande namnet MST Consulting.

25 år av obrutet företagande och ihållande entreprenörskap, en obruten tro på att det ska fortsätta fungera och faktiskt gå bra. 25 år av hårt arbete, engagemang och ett personligt driv i olika sammanhang som en anställd medarbetare normalt sett aldrig skulle behöva befatta sig med, eller kanske tycker är rimligt. Många jobbiga dagar och sömnlösa nätter har det varit då allt genom åren verkligen inte gått spikrakt uppåt, eller ibland inte alls uppåt, utan flertalet gånger har problemen istället hopats och nya riktingar har fått stakats ut. Men, så klart, har även många otroligt givande dagar och kvällar där känslan av att ha gjort något betydelsefullt och bra, fått mig att känna stor tacksamhet och låtit mig somna med ett leende på läpparna och lugn i sinnet. Det är just dessa dagar som gort att jag fortsatt, i 25 år.

Min enskilda firma föddes den 1 juli 1995, alltså förra århundradet, förra millenniet :) Jag var 20 år gammal och hade visioner.

Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och flertalet är de olika former och syften min firma genom åren tagit och haft. Många är de bolag jag varit delägare i, ibland som minoritetsägare, ibland lika omfattande som övriga ägare, i några fall som majoritetsägare och i något fall har jag även som ensam ägare startat och drivit bolag för större projekt och verksamheter än vad som varit lämpligt för den enskilda firman. Både Svenska och utländska bolag. Detta är ett krasst konstaterande och inget jag rider vidare på just nu, då detta inlägg främst ska belysa mina (första) 25 år som egen företagare och någon form av serie-entreprenöriellt tänkande. Det handlar egentligen inte heller om resultaten i sig.

"Det handlar inte om hur många gånger man blir nerslagen, utan om hur många gånger man reser sig igen." - Rocky Balboa

I jämförelser kan man tycka, och jag håller verkligen med, att det finns många som gjort större dåd blivit betydligt mera framgångsrik än mig. Ändå kan ingen ta ifrån mig det faktum att jag ändå startat och drivit många verkamheter med olika nivå av framgång genom åren och trots allt hankat mig fram på ett rätt så hyfsat sätt de här 25 åren. Jag är just nu mitt i livet, samtidigt som jag är mitt i en utbildning som tar mig vidare även inom yrkeslivet och det känns otroligt bra.

Jag hoppas verkligen att min plan är rätt och att den i slutändan kommer att fungera som det var tänkt. Jag är ju inte direkt kännd för att ge upp speciellt lätt, så att jag kommer att genomföra hela planen är väl mer eller mindre redan spikat och då återstår att se om jag med det även träffar målet. Den som lever får se, men en sak är säker, jag kommer att ge både murphys lag och jantelagen en riktig törn på vägen om vi möts, det har jag redan bestämt mig för och då brukar det bli så.

Snart ett av tre (?) läsår avklarat!

Fantastiskt, och det har gått lättare än vad jag trodde, både att vara hemifrån (faktiskt) med allt vad det innebär, men även själva studierna. Precis som jag hoppades och trodde har jag stora fördelar efter mina 25 år i yrkeslivet mot många andra studenter och inte heller gör det speciellt ont att vara 25-öresingenjör i botten.

Jag har sedan dag ett på universitetet haft siktet inställt på att försöka få skolan att acceptera, pga min erfarenhet och familje-/livsituation de många fördelarna för mig och mycket mindre problem generellt som jag skulle uppleva genom, att få läsa på distans. Många har de grundande samtalen med nyckelpersoner blivit och mitt engagemang i programrådet har inte gjort förutsättnigarna sämre. Men, den världsomfattande viruskrisen pga COVID-19/"Corona" gjorde att Uppsala universitetet i sin helhet tvingades stänga för campus-studier och därmed i praktiken skicka hem alla studenter för distansstudier. Jackpot för mig, mitt i all världens corona-bedrövelse! Sedan några veckor är jag därför hemma och läser på distans, från mitt kontor och kan träffa min dotter igen, när jag vill (när inte hon är på sin skola som fortfarande är öppen). Snacka om mitt i prick!

Min plan nu är att fprtsätta öäsa även somrarna och därmed läsa in en termin. Samtidigt planerar jag, då en annan möjlighet samtidigt öppnat sig, att knuffa om ordningen av några kurser i slutet av utbildnigen, för att läsa än mera effektivt. Med dessa två justeringar kortar jag ner totaltiden för utbildningen till 2,5 år, varav det första snart är gjort. Så, just nu känns det som att jag har gjort "snart halva" och just nu med distansstudier på obestämd tid.

Dessutom, som grädde på moset, finns nu faktiskt plötsligt kurspaket som motsvarar hela terminer av det program jag läser, att faktiskt söka på distans framöver. Det innebär att om jag blir antagen och planen går i lås, att jag om hängslena håller, kommer att läsa resten av programmet på distans, oavsett om det blir bättre världsläge och mindre risk för corona-spridning. Så, det kom faktiskt något gott ur corona-pandemin, för mig, så länge jag inte blir sjuk av det.

Stay well! Ta hand om dig.